Tältkos på Klöverfjället, avslutning på mitt liv som snöskovandrare.

Solen går upp över klöverfjället, frukosten ligger som en sten i magen och öronen ringer fortfarande efter att ha spenderat natten under tältdukens smatter i snålblåsten. Kan man vara annat än nöjd?

Efter tandborstning och morgonbestyr bär det iväg på det soliga men blåsiga fjället.

Turiståket som går i bäckravinen rakt söder om Klöverfjällets topp bjuder på fin lutning, snön var mestadels fin men fläckvis lömskt kartongartad och jag gjorde en ordentlig torktumlare, och utan några bestående men annat än ett sargat ego.

På väg tillbaka upp mot stugan såg vi Catski-gänget som verkade vara på väg ner i rännan på Jiengetje. Detta är ett ganska lavinfarligt åk, och speciellt nu när det snöat som tusan och vinden har härjat runt med snön en massa. När förste åkaren svängde över konvexen och dök ner i fallinjen bröts hela flaket upp och kollapsade under honom, väldigt obehagligt att se. Vi var dessutom för långt bort för att kunna göra annat än att fotografera och hoppas. Resten av åkarna stod kvar uppe på kanten, så om han skulle bli begravd fanns det hjälp till hands. På något sätt lyckades han hålla sig uppe på snömassorna och åkte tillsammans med lavinen ner i botten på rännan. Därifrån kunde han efter en stund åka upp på andra sidan oskadd som tur var. Skitläskig men antagligen mycket nyttig syn, var försiktiga därute!

Lättade att allt hade gått bra kom vi fram till stugan och parkera mot solväggen.

Eftermiddagsåkningen bedrevs på den långa ås som ligger norr om stugan och också är en del av Jiengetje. Den ligger i lä och är tillräckligt flack för att inte vara särskilt lavinbenägen. Det visade sig att denna sluttning till vår lycka bar den antagligen bästa säkra snön i området.

[caption id="" align="alignnone" width="1024" caption="Fin snö och fina skär"]Lite huck i motljus, nu ska jag bara lära mig att tweaka också