Skalmodal och Borkan, ännu lite mer lössnö

Hela förra veckan satt jag och uppdaterade väderleksrapporter, som vanligt. Det passerade ett system från Norge som snöade av sig rätt så mycket i Skalmodal, en liten by precis på norska gränsen som man når genom att fortsätta vägen förbi Kittelfjäll. Eftersom vädret såg grådassigt och mulet ut beslöt jag och Jonas oss för att ge det en chans, trots att det är 6 mil enkel (krokig) väg. Nysnö lockar ju alltid, och nog hade det snöat på ganska bra. Säkert 4-6 dm den senaste veckan. Snön var ganska fuktig och tung jämfört med mycket av det jag åkt tidigare i år, men så har det ju också varit ganska milt senaste veckan. När man kommer till Skalmodal parkerar man på p-fickan vid kapellet och letar sig ner genom skogen till bron öveer bäcken. Här är det ordentligt strömt, så isen är inte ett alternativ! Nu är det bara att gå upp i skogen på andra sidan, fjällsidan är över en mil lång så det finns mycket att välja på. Vi gick upp mot sydväst för att försöka hitta Kvarnbäcken, men jag är osäker på om vi lyckades.

När vi kämpade oss upp genom skogen såg vi bara fler och fler finfina linjer vart vi än tittade, här finns det många möjligheter.

Längre upp glesnar det och det bjuds riktigt fin björkskog. När vi kom till trädgränsen kände i hur vinden friskade i och ett lager kartong hade bildats, så vi vände och åkte ner.

Första åket tog slut alltför fort, med tanke på hur jobbigt det var att spåra i den halvtunga snön kändes det som vi blev snuvade på halva fallhöjden. Vi beslöt oss för att fika lite och gå en vända till

Riktigt skön åkning även detta åk, det var lite lättare att hitta de bra linjerna när man rekat en gång först.

Väl nere tog vi en snabbfika och gick upp igen, nu var ju spåret lagt och nya linjer rekade.

Jag skulle kunna knata upp och ner i den här skogen i en månad utan att hinna köra alla bra linjer, tänk en flera kilometer bred fjällsida helt fullspäckad med möjligheter. Skalmodal visade sig vara en riktigt trevlig bekantskap, och en dag med bättre väder finns det även ett par toppar att ta däruppe ovanför skogen.

På söndagen verkade vädret kanske mer lovande, beroende på om man väljer att tro på smhi eller yr. Jag och Aron siktade på heliski-klassikern Borkan, med den karakteristiska klippväggen som syns tydligt från Kittelfjälls liftsystem. Tanken var att om vädret artade sig gå mot toppen, och om det bara var mulet, blåsigt och misär lattja runt i skogen. När vi började gå var det mulet med några flikar blå himmel, men molnen var förhållandevis höga så sikten var ändå skaplig även på kalfjället. Isen på sjön verkade för övrigt stadig nog för oss, och nog har det kört någon skoter där också, så det borde vara lugnt.

Vädret höll i sig på vägen upp, så vi ställde siktet mot toppen, som låg uppe i molnen.

En kort stund när vi var uppe på toppen bröt solen igenom och vi fick utsikt ut över Borkans sydsluttning (som såg mycket lovande ut), Marsfjällen och Daevnies sydsluttning, som bildar en mycket lockande gryta jag definitivt måste besöka. Tyvärr låg kameran kvar i ryggan då. Nu var det bara att sikta neråt för att avnjuta 800hm ner till sjön.

Snön var helt ok uppe på kalfjället, något vindpackat puder som svarade fint i svängarna, och någon hård fläck här och där för att hålla en ärlig.

När man åkt hela hällan och svänger av neråt sjön blir det lite brantare, och snön blev bara bättre och bättre ju längre ner vi kom

Bara att susa ner genom den glesa skogen och njuta av mjuk fin snö. Nere på sjön bestämde vi oss för att ta en vända till upp till trädgränsen för att krama det sista ur dagen.

Tack alla jag fick dela stuga med för en trevlig helg, och framförallt Jonas och Aron för tursällskap och fotografering.