Höga kustenleden på fyra dagar
Hit ska vi!
Enkelt koncept. Lura med en kompis, sprängpacka en ryggsäck med sovsäck och nutellamackor, parkera en bil nere vid brofästet och kör sen upp till Övik och cykla tillbaka. På Hk-leden, runt 12 mil av allt från väg till stenblocksfält. Upp och ner för kullarna i Höga kusten, det kan ju inte gå fel. Pricka sen in en helg med precis lagom miserabelt väder så är man ju game. Bra är om man väljer en kompis som man vet kan se det roliga i att stå upp till knäna i en myr med avbrutet växelöra, såna vänner ska man vara rädd om. Jag har en sån vän, Emil, och tur är ju det. Han har även tagit många av bilderna i det här inlägget, till exempel alla på mig en även den ovan.
Gruppfoto på Varvsberget, där leden startar.
Hyggesglamour
Blött, dimmigt och ocyklingsbart, allt man behöver en torsdag
Precis söder om Vallsberget, mycket vackert och fuktigt
Mulligt värre
Balesudden bjuder sjukt fina stigar, det här är nog bland den bästa cyklingen längs leden. Om man inte kräver cyklingsbara uppförsbackar och sån lyx
Stök deluxe
Förra året cyklade jag ner här, det var minst lika kul som att bära upp
Riktigt fin stig vid Balesudden
När man cyklar långt flyter dagarna lätt ihop, jag ska ärligt erkänna att jag inte riktigt minns vilka bilder som togs vilka dagar eller vad alla berg hette. Man hamnar i en skön rytm, allt som spelar någon roll är om det är uppför eller nerför och när man ska äta och sova nästa gång. Väldigt lugnande för själen. Vi cyklade i alla fall ner till Skuleskogen och sov i en övernattningsstuga tillsammans med två trevliga klättrare som hade varit i Slåttarskrevan och tagit Mordor-bilder.
På fredagen hade vädret lättat lite, och vi fick till och med se solen. Stigarna i Skuleskogen är mycket fina, men det var en hel del vindfällda träd över stigen. Väl ute ur skogen kände jag hur mitt bakdäck tappade luft, och guckan ville inte täta så det vara bara att hala i en slang.
Enda punkalagningen, och det var solsken. Jag måste ha gjort något väldigt bra i ett tidigare liv för att förtjäna detta
Punkalagningspublik, skönt med support
Mellan Skuleskogen och Skuleberget är en stor del av leden helt massakrerad av skogsmaskiner, och det var den även förra året. Tråkigt av skogsbolagen att inte ta sitt ansvar.
Finfin stig, om man råkar vara bandvagn. Suboptimal cykling precis norr om Skuleberget
I Docksta käkade vi på Dockstabaren, som bjöd på backning till hungriga cyklister. Helt ok Spaghetti och köttfärssås, rekommenderas! Det är rätt värt att äta "riktig" mat när man får chansen, även om jag gillar att grilla korv mer än de flesta kan det bli lite tråkigt i längden. Vi passerade Ullånger framåt kvällen och tog sikte på att sova i Erikskojan, en mysig liten koja högst uppe på berget. Där brukar inte finnas någon ved, och bäcken som det pratas om i ledguiden har torkat in. På väg upp finns det dock bäckar att fylla på i, men de är en bra bit från stugan.
Vattenstopp i kvällssolen på väg upp mot Erikskojan, precis sydöst om Ullånger
Yours truly i Erikskojan, kanske en gnutta trött
En god natts sömn på hård brits, lite frukost och så var det lördag. Växlande väder, och vi var badsugna eftersom vi började känna oss lätt klibbiga efter två dagars cykling. Vägen ner från kojan mindes jag som fin från förra året, med var lite sönderkörd av endurohojar. Helt ok ändå, man kan inte klaga när man får cykla nerför det första man gör på morgonen.
På väg ner från Erikskojan tror jag
Vi såg att leden skulle passera flera små tjärnar på vägen, och molntäcket såg ut att luckras upp något. Badpepp.
Mulligt vid tjärnen, och flera meter stig som faktiskt gick att cykla
Stigen nere vid tjärnen var bitvis fin, men flowet förstördes av allt för många vindfällen, det verkar ha stormat ordentligt här.
Tusen och åter tusen träd korsade vår väg. It gets old
Bad från stenhäll var kallt men mycket skönt, dock råder som alla vet kameraförbud när det ska badas i kallt vatten. en badpojksbild blev det iaf
Näcken, nu som strumptork vid en tjärn nära dig
Mellan rotvältorna och lerhålen bjöds det riktigt fin cykling, upp och ner för små kullar på mysiga stigar
Emil avnjuter ännu en liten löpa
Business as usual så att säga
Transportsträcka vid Lappudden
Vitsippor, flow och nerförsbacke, plötsligt händer det
Sista natten spenderades i Nipstugan, som ligger mycket vackert uppe på berghällarna. Här finns allt man kan önska inklusive ved, öppen spis och golv att sova på. Bergen här nere är riktigt fina, men stundtals är stigen ordentligt utmanande.
Is it going to be hairy?
Sträckan som går längs stranden nere vid Rödhällorna (?) gör man bäst i att undvika, grusvägen besparar mycket lidande och någon cykling går man inte direkt miste om om man inte råkar heta Akrigg i efternamn. Och sen vet jag inte hur fett det är med trial när man har runt 10kg på ryggen.
Svårt att gå, hopplöst att släpa cykel
När vi började se bron steg stämningen, och sista biten rullade vi med segerrus, fantastisk känsla.
Almost there, håll ihop
Sista sträckan lättrullad, full fart mot bron!
Tack Emil för en grym långhelg, en kanonstart på mtb-säsongen och en massa fantastiska bilder. Nu ska det cyklas som aldrig förr!