Borga levererar, som vanligt

Jag sitter nu på Sky city, en ganska själadödande plats. Det är sådär diffust slamrigt som det bara blir på flygplatser, solen skiner ute och jag önskar jag var någon annanstans. Till exempel där jag var i helgen, den fantastiska Klöverstugan. Jag, Mattias, Andrea och David åkte upp i fredags, och i Dorotea anslöt även Aron. Vi hade inga större förväntningar på snön med tanke på mildvädret som härskat, men lite sol, slaskåkning och gött häng kan ju vara trevligt ändå.

I vanlig ordning anlände vi efter mörkrets inbrott, packade väskor och pulkan och spände på oss skidorna. Tältet var med för säkerhets skull, man vet ju aldrig om fler sällskap vill nyttja stugan.  Runt midnatt stod vi utanför dörren till denna oas, mitt på Borgaplatån och med vinden vinande runt knutarna. Trötta som vi var beslöt vi oss för att sova i stugan, rullade ut våra sovsäckar och slocknade.

När vi kikade ut morgonen efter kunde vi glatt konstatera att det snöat någon cm, och att det häruppe varit kallgrader så snön klarat sig fantastiskt bra med tanke på omständigheterna. Vi började med ett par förmiddagsåk från Jenjens norra topp.

Sikten kom och gick, vi hade både strålande solsken och helt igenmulet under förmiddagen.

När sikten försvann helt tog vi lunch, och efter en timme eller två tittade solen fram igen. Underbart med dessa långa vårdagar! Vi styrde nu stegen upp mot Jenjens huvudtopp.

Tyvärr hade Catski-gänget varit där före oss, så vi fick inte helt orörd sluttning, men det var gott om yta kvar för att man skulle kunna lägga sitt eget spår i alla fall.

Efter en fantastisk kvällsmat vad det bara att sluta ögonen och ladda för morgondagen. Och vilken morgondag! Ännu lite mer snö föll under natten, och sikten blev bara bättre och bättre under dagen.

Vi började med att ta Klövertoppen och åka ner Turiståket. En decimeter finsnö på knallhård botten är kanske inget man kommer berätta om för barnbarnen, men det var helt klart njutbart.

Sikten lovade gott, så eter lunch gick vi på toppattack mot Jenjen. Snön på den här sidan var också betydligt bättre, inte lika knallhård botten utan mer progressivt hårdare ju djupare man kommer, riktigt fin snö att åka fort i.

Aron besteg den stora blomkålspelaren på toppen med hjälp av en stav och spadskaftet, imponerande! Åkningen ner var riktigt fin, till och med blomkålssnön högst upp var förlåtande.

Väl nere vid stugan igen var det bara att packa ihop allt, sopa ur och glida hem i den strålande kvällssolen. En stor burgare på Kepsbaren i Åsele satt där den skulle, snöovädret i Umeå däremot hade jag kunnat klara mig utan. Tack ni som var med och delade denna fantastiska helg, må ni alltid ha puder under ptexen!